Ibland undrar jag vad han den dära Gud, har emot mig egentligen. Det måste ju vara något allvarligt fel i kommunikationen oss emellan. Förlåt för alla onda tankar, eller något i den stilen?
Nej, men helt allvarligt! Jag har inte förstått ännu, gör man någonsin det? Jag har världens underbaraste omgivning, det är en sak som är säker.
Nicklas, min alldeles egna älskling!
Pappa, världens bästa pappa!
Ann, min omtänksamma svärmor!
Emelie, underbara bästis!
Jennie, gulliga människa!
Givetvis tar jag, eller vi rättare sagt, oss vidare. Just nu känns det bara tufft, jobbigt och hopplöst. Fan. Skit. Helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar