Och visst är det ändå så, att människan fungerar inte utan beröring. Automatiskt söker man sig till närhet när livet är tufft, och en kram känns alltid bra. Vem som omfamnar har inte så stor betydelse i sammanhanget, det kan vara bästa vännen, en familjemedlem, arbetskamrat eller livskamrat. Det är beröringen i sig som är helande och läkande.
För visst är det ändå alldeles, alldeles underbart att krypa upp i någons famn, att känna någon annans doft och andetag, och för en liten stund glömma bort både tid och rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar